Den största smärtan för en förälder är att begrava sitt barn. Det är mot naturen, föräldrarna ska ”gå” före barnen. Att förlora ett barn är det svåraste och mest smärtsamma en förälder kan utstå.
Anna Hutt vet allt om detta. Payton, hennes 16-årige son var ute och cyklade på sin nya mountainbike när han blev påkörd av en skåpbil.
Tyvärr bar Payton ingen hjälm och hans skador var så allvarliga att han dog kort därefter.
”Payton var en intelligent pojke och han älskade att göra spratt med andra. Han var bra med datorer, gillade att reparera och svetsa bilar och sin cykel.” säger Anna om sin son. Hon bor nu i Clarinda, Iowa.
Det konstiga här är att Payton bara några veckor före olyckan bestämde sig för att han ville bli organdonator. Anna höll inte med om det då. Anna ansåg att de organ han föddes med borde begravas med honom.
Men Payton gav inte upp och berättade för sin mamma att det var hans organ, inte hennes. Och undrade om hon verkligen menade att om han skulle dö så skulle hon lämna hans organ att ruttna i marken. Han stod på sig och ville bli organdonator för att hjälpa andra. Anna hade ingen aning om att beslutet skulle betyda så mycket för så många människor.
”Jag kommer alltid att minnas det samtalet”, säger Anna i dag.
När Anna tog farväl av sin son förberedde sig en man vid namn Gary för hans snara död.
2007 fick Gary Flint diagnosen kardiomyopati, en förstoring av hjärtat. I maj 2014 hade hjärtat cirka 4 % funktion, och han behövde en hjärttransplantation. Sex dagar efter att han satts på väntelistan för transplantationer kom en sjuksköterska in i hans rum och berättade att de hade hittat en donator.
Då visste Gary inte att det var 16-åriga Payton från Iowa som var hans donator.
Gary, som är både far och farfar, var i stort behov av ett nytt hjärta, men läkarna trodde inte att de skulle hitta en donator i tid. Med endast 4% hjärtfunktion gav läkarna honom bara några månader kvar att leva. Läkarna sa till honom att han var en mycket sjuk man, och efter att Gary hörde detta förberedde han sig på att dö. Han grät inte, för han visste att ingen skulle kunna leva utan ett hjärta.
Det var därför ett stort mirakel när sjuksköterskan kom in till hans rum vid midnatt, bara 6 dagar efter att han satts upp på transplantationslistan, och berättade att de fått ett hjärta för honom. Det var Paytons hjärta.
Läkarna opererade Paytons hjärta i Garys bröst, och Gary fick livets gåva tillbaka.
Nästan ett år efter operationen skickade Gary ett brev till Anna och berättade hur mycket det betydde för honom att han fick Paytons hjärta. Han ville tacka henne.
De höll kontakten via brev och telefon i ett par år, innan de träffades för första gången på mors dag. Nästan 3 år efter att Payton dog kunde Anna äntligen höra sin sons hjärtslag igen.
Det här är en underbar och rörande historia, dela den gärna med dina vänner!