Som barn blev läraren utsatt för något som berörde honom djupt, så mycket att han nu lär sina elever en viktig läxa.
Vissa lärare har större inflytande på oss än att bara lära oss ämnet, vissa ger oss råd som vi kan ta med oss vidare i livet, det är vad Dan försöker göra.
Dan Gill har undervisat i grundskolan i mer än femtio år. Om du går in i hans klassrum kommer du att märka en distinkt detalj: en tom stol.
Det är inte en extra stol som står redo och väntar på besökarna. Den finns inte där i händelse av att en annan stol går sönder, eller ska användas som en slags ”skamvrå”. Snarare den tomma stolen i Mr. Gills klassrum där av en symbolisk anledning.
Dan Gill själv växte upp i New York City. När han var nio år gammal gick han på en födelsedagsfest för en pojke som bodde i hans område. Han gick inte dit ensam, utan han åkte med sin bästa vän Archie. Med presenterna under famnen ringde de på dörren.
Födelsedagsbarnets mamma öppnade. När hon såg Gill och Archie sa hon till dem att det inte fanns några fler stolar kvar. Dan blev förvirrad och sa att det var bra, han kunde sitta på golvet, det skulle inte störa honom. Kvinnan upprepade sig och sa att det inte fanns fler stolar.
Det var i det ögonblicket som Gill insåg varför paret inte var välkomna. Det berodde på att Archie var mörkhyad. Både han och Archie började gråta.
Den tomma stolen i klassrummet är hans sätt att symbolisera den berättelsen för eleverna och hjälpa dem att bättre förstå berättelsens moral.
”Det är en symbol för att visa barn att det finns plats för alla – det finns alltid en extra stol”, säger Dan Gill, enligt Sosialnytt.